Betty Wahlborg

Idag åkte vi ner till Mjölby med Bosse. Inte kul! Hon var knappt ridbar. Imorgon ringer jag ATG, och så får de kolla munnen igen. Hon är döstressad så fort man tar i henne. Flera kunniga personer nere i Mjölby var där när Jossan skulle rida henne, och alla vi var överens. Något är på tok. Hon ruskar på huvudet och är jättestressad. Det är precis vad Lina sagt när hon ridit: hon känns så stressad. Hon har ju hela tiden varit en så ambitiös häst och velat jobba, men så är det inte nu. Till och med i vänster varv började hon stöka. Nej, nu får kliniken visa att deras garanti de lämnade, gäller. Skittråkigt om det är så att de missade något förra gången bara för att det blev sånt fokus på vargtänderna. Vi håller tummarna att det är något litet bara, som behöver åtgärdas.

På jobbet har det som vanligt varit full fart. Just nu när vi inte har någon riktig hemvist till våra fritidsbarn, känns det lite tungt att vara på jobbet, faktiskt. Rörigt! Man har saker på olika ställen, och en del saker vet man inte ens var man har, efter utrymningen av vår korridor och våra lokaler. De ska ju renoveras pga allt vatten som läckt in, så vi får ju samsas i olkia klassrum, efter skoltid och i biblioteket. Det är tur att man är flexibel...

Nej, nu ska jag i säng, för det är tidigt i morgon oxå.
Godnatt!